Allt klart... eller?!

Då var allt klart inför julafton!.. tror jag!? Har kommit på minst 3 paket som jag inte har haft en tanke på.. lite hemmagjorda paket som behöver lite extra material. hm, det löser dig..

Klockan ringde 4,40 & det var bara att stiga upp för öppning på dagis. Jag lider med både föräldrar & barn som lämnar & lämnas på dagis så tidigt! Idag hade vi ordentligt med julmys då det bara var 4st barn där.. så jag har haft energi ända tills nu! :) Efter jag slutat for vi mot staden för att handla lite saker som vi ska ha med till julbordet imorgon. En julhandling som gick på 30 min! Inte dåligt! Visst, vi hade inte sådär tokmycket att handla, som man brukar ha vid jul, men ändå.. Folk är som galna den här dagen. Systemet, lite byte & lämnande av julklappar så var vi klar sen. Tror vi hann med allt på 1h. Som sagt, inte dåligt :)

Ikväll har jag gjort min allra första saffranskaka! Det ska bli spännande att se hur den blev.. Om den är bra tas den med till Niken imorgon, annars delas den ut till den som vill ha ;) Nästa gång jag ska försöka mig på att göra en saffranskaka, ska jag köpa färdig gröt, för nu är kastrullen sönderbränd och spisen likaså.. Jag är totalt kass på att inte bränna mjölken och att få den att inte koka över.. För hög värme på spisen, I know, men trotts det tycks jag aldrig lära mig! men men, Julafton imorgon! ;)

Hade tänkt springa ner till Cattis & lämna hennes klapp.. men tuuusan vad kallt med 27 minus. Nä, Det kan fixas imorgon innan vi åker.

Lillaälsklingen sover och nu ska jag tillbaka till bingolotto & storaälsklingen som ligger i soffan.. :)

jobb

Jobbjobbjobb! Fick åka i hetts till en annan förskola än vad jag skulle idag, då det var totalt stopp med folk. Självklart stället jag upp & far någon mil till.. öppnar imorgon också, 6-13.. gäsp! Men sen har jag tametusan jul! Ja.. efter städning hemma & lite utfarande med julklappar. Men sen ska jag njuuuta av min underbara familj och pilla på de sista paketen. Jag uppskattar att vara hemma om dagarna så mycket mer när jag får slita lite då & då.

Blir inget längre inlägg idag heller, då jag ska upp snart… Men allt flyter på som vanligt. Melissa stormtrivs hemma med papsen & lite omväxling & han njuter minst lika mycket av att få vara hemma med henne :) Älskart!

Måndag

Fröken bus hela dagarna :)

Nu har jag haft ont i huvudet i 3 dagar & den verkar inte vilja försvinna. Börjar få lite ångest att det ska bli som i våras, då jag hade huvudvärk i över en vecka & det slutade med att jag blev inlagd på sjukan. Då var jag även gravid i 18e veckan och de trodde jag hade havandeskapsförgiftning, hjärnhinneinflammation.. ja och mycket mer. Men nu är jag inte gravid och är övertygad om att huvudvärken kommer från nacken & axlarna. Måste boka in en massagetid efter jul!

Huvudvärken suger i alla fall musten ur mig.. därför det korta & tråkiga inlägget :)

Vakna!

Igår när jag la mig plockade jag upp Melissa till vår säng. Hon låg och vred sig & gnällde i sin säng.. så hon blev överöst med mys & massa pussar och somnade faktiskt till slut. Patric lyfte över henne till spjälsängen när han kom och skulle sova. I morse halv åtta vaknade hon igen. Hurraay! Jag trodde det skulle bli en vaken natt, men det blev som alla andra nätter.

Mina två gogrisar ligger & snarkar och jag bara väntar på att de ska vakna, så vi kan ta en promenad och sen göra oss redo för att fara till Niken.

Gnäll

Vi har haft en heldag i bilen känns det som, även fast vi bara åkte till Söderhamn. Patric kom på idén att vi skulle fara över Ljusdal & Bollnäs, så vi kom direkt till avfarten mot Bergvik och halkbanan, som Putte skulle på.. och visst kunde vi väl det, tänkte jag. Man vet ju aldrig hur E4an kan se ut när det snöar. 2,5 timme tog det, istället för 1 timme. Jag tvivlar på att vi gör om det! :) Hade iaf en mysig dag i Söderhamn. Tycker det är alldeles för sällan och idag hatar, hatar, hatar jag Delsbo & att det ligger bakom arslet på fan.

Melissa har varit orolig till och från hela dagen. Hon har inte vilja äta, vilket aldrig har hänt! Raparna har suttit låååångt nere i magen och har ställt till med magont. Jag fick i hon lite puré och trodde att jag kunde lura ner lite ersättning också.. men det gick inte. Hon vred och vände på sig och ville absolut inte ha. Whaaat? vad händer?!
I hudik, på vägen hem började Melissa gnälla, troligtvis för att hon var hungrig. Halt som tusan på vägen och det kändes som att vi aldrig skulle komma hem. Hon grät hysteriskt när vi äntligen kommit hem och vi fick hon att äta en flaska mat. Nu ligger hon i sängen och är orolig.. vilket också inte är likt henne. Hon bruka somna direkt, med möjligen lite tappa napp gnäll.
Jag känner mig som världens sämsta mamma. Men jag är inte van med motgångar med henne, allt brukar flyta på alldeles för lätt.


Nej usch... dags att gömma mig under täcket och hoppas att mitt älskade hjärta mår bättre i morgon. Det gör så ont i mig!
Imorgon ska vi fira min mamma, som fyller år idag. Sen ska vi vidare till Malva, som också fyller år idag :)

Hemmamys

God morgon världen!
min vackra busunge :)

Idag var det tänkt att jag skulle göra massvis med saker. Men nej, idag stannar vi tusan inne! Jag tänker gå omkring i tosser & min röda mysdress, hela dagen. Bara mysa med Melissa & kanske slänga i någon tvätt. Är det någon som vill något, får de komma hit. Underbart beslut, känner jag! :)

Julkorten blev det ingenting av. Vi kom aldrig iväg för att fixa dem och kände att vi hellre kan ge bort kort på den lilla julenissan istället. Men de styren får tas imorgon, då vi ska ta en tripp till Söderhamn.

En dag på stan

Klockan är strax nio och jag sitter i soffan med enbart några minuter kvar tills jag slocknar. Förstår inte hur jag kan vara så trött när jag får sova hur mycket jag vill? Måste ha vitaminbrist... Får försöka luska lite i något uppiggande! Någon som vet nå bra vitaminer eller kuckelmuckel drycker? :)

Idag har vi varit på stan. Först gick vi med Elly & Milleah innan lunch, och jag lyckades handla klart alla julklappar till de minsta. Jag är faktiskt helt klar med julklappar nu.. men ändå vill jag handla mer. Julkänslan är lika med noll, så det är kanske därför? Vid lunch kom faster Erica & käkade lunch med oss på Radjos & som sen gjorde en runda på stan med oss en gång till, innan vi for hemåt. En jätte härlig dag med mer tjatter än inhandlande av julklappar. Men vad gör det? :)

En underbar dag förstördes helt, när jag fått ett mejl från bostäder om att vi inte fick kontraktet på den andra lägenheter på olnirs heller. Tröttsaaaaaaaaaaaaamt! Jag är så inställd på att få en bättre lägenhet, med bättre läge, bättre förråd, större kök och att slippa allt bärande av barnvagnen upp och ned. Att låta barnvagnen stå nere i trappuppgången är helt uteslutet, då jag inte vill att Melissa ska kollapsa av en cigarettinpyrd barnvagn, när det ska åkas. Så den bär jag upp för spiraltrappan, varje gång. Har jag fått armmuskler sedan jag blev mamma?! JA! :)

Galoppa

Idag var jag iväg och red lektion med mamma. Hej hallå sittben! Kan bara ana hur ont jag kommer ha imorgon. Men rooligt var det! En otrolig frihetskänsla att galoppa lite :)
Melissa fick mysa med morfar så länge, som mer än gärna lämnade jobbet någon timme. Vilken tur för oss! :)

Har inte hunnit göra så mycket annat idag. Tycker dagarna går så himla fort! Tänka sig att det snart är jul.. det var ju nyss sommar!? Det var ju nyss som jag gick och räknade graviditetsveckor, med min tjockis mage! Och det var ju nyss som jag hade en liten bebis på 4,5 kg?! jises.. det är ju nästan så jag får ångest.

Vi sitter och myser i soffan nu, Patric & jag. För mig är det dags att göra Melissa sällskap i sovrummet. Vi ska upp tidigt imorgon för lite julshopping med Elly & Milleah, och sen lite lunch med faster Erica. Och ja, jag är oootroligt bortskämd med min lilla knodd som tar sovmorgon till åtta nu för tiden. Att kliva upp medan det är mörkt är inte riktigt vår grej ;)

En sak att tänka på

Alla har vi ett förflutet då vi gjort saker som vi är stolta över och saker som vi helst skulle radera. Så när du träffar en person får du acceptera dens förflutna, precis som den får acceptera ditt. Om du försöker förändra den personen, är det inte den personen du vill ha. Du köper väl inte en bil, för att förändra den? Lika som att du inte skaffar en häst, för att sen ha den som en katt? Eller hur? NEJ, du får ta den personen som den är, på gott och ont. Aldrig ge den ett val, som att förändra ditt liv eller förlora mig. Då är valet självklart... för du är den du är, ingen annan.

älska människor för dem de är.

Tänk dig för.

Lucia

Melissa i famnen på farfar Börje & faster Victoria som lucia :)

Förlossningsberättelse

Galet att Melissa blir 4 månader idag! Och därför lägger jag ut förlossningsberättelsen här. Den är lite omskriven, för er som läste den på den förra bloggen.

vi hade beräknat datum på torsdagen den 12e Augusti. Men torsdagen gick mot sitt slut och jag förstod att vi inte skulle få se vårt hjärta den här dagen. Runt 6 vaknade jag på fredagsmorgonen av att jag var hungrig. Kände samtidigt en liten molande värk i magen, ganska lik mensvärk som tar fart ut i benen. Jag hade inte en tanke på att det kunde vara värkar, jag menar, värkar ska ju kännas så starkt, säger alla. Jag la mig och somnade om, men vaknade vid 9 igen. Men vad är det här? Träningsvärk i magen?! Mycket, mycket konstigt tyckte jag, eftersom jag hade haft foglossning sen vecka 20 och kunde i princip inte röra mig på 20 veckor.

Den molande värken i magen hade blivit lite starkare nu, men det klickade fortfarande inte att det var värkar. En snabb tanke kom att det kunde vara värkar, men jag tyckte fortfarande inte att det gjorde tillräckligt ont. Jag tog två st alvedon, som barnmorskan sa att man kunde göra och om det var vanliga förvärkar, så avtog dem. Men alvedonen satte aldrig igång med magin och nu började det faktiskt göra ont, så jag kollade på klockan.. oj, det är nog värkar! Värkarna satt i 1 minut åt gången, med ca 5 minuters mellanrum. Klockan var då halv tio. Jag drog iväg ett snabbt sms till Cattis, som skulle köra in oss, att hon skulle hålla sig i närheten, för att nu var det nog kanske dags. Herregud, ska vi få vårat barn idag?! Fredag den 13de, typiskt oss. ;) Vid tio klev jag upp ur sängen för att ta en dusch och sa till Patric att det troligtvis var värkar som jag hade.

I duschen blev värkarna svagare och jag tänkte att ”Jaha, det är bara förvärkar”. Värkarna fortsatte, men inte alls med samma styrka och med allt längre mellanrum, så hoppet om att få trycka ut ett barn den dagen försvann mer och mer. MEN sen vände det! Med full fart var de igång igen och när de kom 3 stycken på 10 min, ringde jag in på förlossningen och de bad mig komma in. Det snurrade till i huvudet och jag började förstå att det är dags nu, vi ska få vår efterlängtade lilla bebis! Jag ringde till Cattis och hann i princip säga ”ja”, ”Hejdå”, så var hon här på någon minut. Vi packade oss ut i Cattis lilla blå, som var utrustad med filtar och både det enda & det andra, för säkerhetens skull. Vi var nervösa och i extas samtidigt som värkarna tog musten ur den energin på en sekund. Mellan Delsbo och förlossningen kom värkarna tätt, tror det var 8-9 stycken mellan Delsbo och Hudik, och de var väldigt intensiva.

Väl inne på förlossningen fick vi ligga inne i ett ”för rum”, där de gjorde CTG kurva. Barnmorskan sa att hon sov inne i magen och verkade inte alls vara sugen att komma ut.. dessutom avtog värkarna nästan helt och vi var rädda för att vi måste åka hem igen. Jag fick ett glas med söt saft med massa is i, som tydligen skulle få lillan därinne att vakna till. Den kalla saften hjälpte inte, utan de måste puffa och putta på magen. Det var obehagligt och värkarna kom tillbaka efter de hade puttat lite. Vi fick byta rum till en riktig förlossningssal, tankarna snurrade och det var svårt att tro att det verkligen var på gång nu.

Strax efter halv tre var värkarna i gång och barnmorskan gjorde en undersökning för att se hur öppen jag var, vilket var 3 cm. Hon föreslog att vi skulle ta hål på vattnet, för att skynda på det lite. Så hon tog hål på vattnet.. och det hela brakade lös, snabbt! Värkarna blev riktigt intensiva och jag försökte fokusera på andningen, som vi lärt oss på föräldragruppen. Riktigt, riktigt svårt hade jag med det.. andas in med näsan och ut med munnen, var ingenting jag la ner mycket energi i. Jag flåsade och flåsade och någon ”tar av smärtans topp”, kände jag då verkligen inte av. Nej, jag ville ha någon bedövning, NU! På föräldrautbildningen gick vi igenom massor med olika bedövningar, så jag var villig att prova allt utom EDA. Barnmorskan tittade på mig och flinade lite, ”det enda som kommer hjälpa dig nu, är EDA eller lustgas.” VA?! Men alla andra bedövningar då?! All massage och akupunktur, sterila kvaddar och de andra sakerna. Dom då?! Det var inte mycket att göra åt, så jag fick lustgasen.

Jag tog långa, långa drag av lustgasen, men blev mest yr och illamående av den. Nej usch, någon mer lustgas ville jag inte ha då den gjorde mer skada än nytta. Jag började må riktigt illa och fick en spypåse, som jag fyllde till hälften, medan en värk kom. Och tro mig, att kräkas samtidigt som en värk kommer är inge vidare. Jag visste inte om jag kissade på mig, eller om det var fostervattnet som kom. Det vet jag fortfarande inte! För att vara på den säkra sidan, gick jag på toaletten.

När jag kom ut möttes jag av skräckslagna blickar från en stackars föräldrautbildningsgrupp, som fick se mig, i den vita sjukhus rocken, med massa band runt magen som en svettig flåsandes jagvetintevad. Både jag och Patric kunde inte göra något annat än att skratta.. det såg förjävligt ut och den gruppen har nog ärr för livet! Kvart över tre kom en värk som var starkare än alla andra.. jag flåsade och flåsade, men aldrig tog den jäkla minuten slut. Fem minuter gick och barnmorskan gjorde en undersökning och jag var öppen 4cm. Jag ville ha någon bedövning, men den enda jag kunde ta var EDA, eller prova lustgasen igen. Nej nej nej NEJ, aldrig i livet att jag skulle ta någon av dem! Värken fortsatte. Den hade hållit på i 15 minuter och jag kunde inte hålla igen. Andas ut värkarna, hur fan ska man göra det när den aldrig tar slut!? Jag skrek, för herrejävlar vad ont det gjorde. Varför tar värken aldrig slut!!!?? Det gjorde så ont att jag tillslut gick med på att ta EDA. Sköterskorna började göra i ordning sprutan och jag kunde inte få den fort nog.

Tio i fyra hade värken hållit på i 35 minuter och visade inga tecken på att ta slut.. Jag kände hur det började trycka på neråt och hur kroppen började krampa smått. ”Det känns som att den kommer!!”, skrek jag till Patric, och barnmorskan skynda sig göra en till undersökning av mig. Jag var då öppen 9,5 cm. Jag hade öppnat mig 4,5cm på 35 min. Krystvärkarna var på gång! EDAn var bara att glömma, för den skulle aldrig hinnas med. Kroppen krampade och jag ville trycka på, men jag fick inte, i och med att jag hade en halv cm kvar att öppna mig. Men jag kunde inte hålla emot, kroppen krampade av sig själv.

Klockan var strax innan fyra då jag började krysta. Sjukt häftig känsla, när hela kroppen tar över och sköter det själv, i princip. Min kropp sa ja, men mitt huvud sa nej, De sista krystvärkarna var jag villig att ge upp, jag ville inte mer, det gjorde så ont och var så fruktansvärt obehagligt. Det kändes som att hela jag skulle gå itu. Det blev långt mellan krystvärkarna och i stunderna mellan dem, var jag som i en dvala. Troligen skyhög på mitt eget adrenalin och jag var helt slut.. jag trodde att krafterna var borta. Men med min älskade, bästa sambo & barnmorskernas peppning, fick jag krafterna tillbaka. För sådär kunde jag inte hålla på. Jag har ju stånkat och stönat efter den här lilla varelsen, nu får jag fasen få ut den också!


16,25 tryckte jag på med alla krafter jag hade kvar och ut kom världens vackraste. De la upp hon på min mage och all värk var borta. ”PATRIC VI HAR FÅTT EN TJEJ!!”, skrek jag.. lagom i chock, dels över hela händelsen och dels för att det blev en Melissa. Vi hade ju trott stenhårt på en liten pojke hela tiden. Hon var så fin tyckte vi, fast hon var kletig och lite blå. Vi kunde knappt förstå det.. vi var äntligen mamma & pappa och det är hon som har sparkat & levt om i min mage. Helt otroligt!

Hon var 51 cm lång & vägde 3494 gram. :)

tomte

I en vagn i skogets slut, liten tomte tittar ut.. :)

Klockan är snart bara två och jag har hunnit med hur mycket som helst känns det som! Vi gick till affären och handlade, sen kom Sara & Svea hit och gjorde mig & Mellis sällskap någon timme. De har nyss åkt hem och jag ska sätta igång med skinkan. Ska bli spännande att se, min första julskinka som jag fixar alldeles själv :)

Borde verkligen gå ut mer. Melissa njuter av den friska luften och somnar så himla gott i vagnen. Jag avskyr kyla, halka.. vintern överhuvudtaget, jag bor ju i fel land, verkligen. Men idag var det riktigt mysigt med solen i ögonen och is på håret, så jag skulle till och med kunna gå en sväng till.

..men nee, julskinkan lockar mer ;)

söndagsnöje

Hade det supermysigt hos Cam i fredags med massa onyttigheter och idol. Vet inte vad jag tycker om Jay som vinnare. Jag menar, de flesta som vinner brukar ju försvinna av någon anledning.. och det är Jay alldeles för bra för. Men vem vet, han kanske sticker ut ur mängden! :)

Idag skrattar jag så jag får ont i magen när jag läser mina mejl. Härligt söndagsnöje! ;) Putte ska iväg och skruva på något till det nya konstgräset & vi ska nog ta en promenix upp på ica, fixa lite grejer & göra julskinka.