Förvandlar

Här är det senaste. Jag hittade en stor trälåda ute i garaget och målade den vit. Den är stor och det får plats enormt med saker i den. Nu ska jag bara komma på vad!

Fönstret hittade jag hos mormor och morfar. Jag spikade i en spik i varsitt hörn för att få lite stadga i den. Den var väldigt ranglig innan. Får se om den får sitta kvar.. Det är tur att man kan möblera om alltså. Annars skulle jag aldrig få upp tavlor och möbler.. Jag vill hitta den perfekta platsen för dem. Men jag har insett att jag inte kan hålla på så ;)

Hur är det med er då? Vi har fredagskänsla redan nu, halv 10 på morgonen! Äntligen Fredag! Vi skulle ut och gå, men Tuva slocknade medans hon åt, så vi väntar ett tag med den.

Imorgon väntar 30års fest för Sara. Och vet ni, vi kan GÅ hem efteråt. Niken, baby!

Onsdag

Men hej!

Vi är heeelt slut efter en hel helg med kalasande. Helt slut och väldigt lyckliga över alla fina människor i vår närhet. Melissa är så glad över allt hon har fått!

Men ja, det är Onsdag och tjejerna är fortfarande trötta. ;)

Vad gör ni idag då? Själv sitter jag med min andra kopp kaffe, med lunch i magen, en väldigt rörlig Tuva bredvid och en pysslig Melissa mittemot. Vi har hunnit storhandla samt äta lunch innan klockan 12. Bra jobbat va?! :)

Kökssoffa före och efter

Den här kökssoffan hittade jag hemma hos mormor och morfar.

Som ni ser var den väldigt färgglad och jag fick målartvätta sen två gånger inna den röda färgen gav med sig. Sittsen hade ett mörkrött galonaktigt tyg.

Och seeee! Den blev såååå bra! Tänk vad lite färg och tyg kan göra skillnad. Helt fantastiskt!

Tandsingar

Nämen hallå, tand nr 3 är på väg att spricka fram på Tuvan. Det är inom loppet av några dagar som tänderna har kikat fram.

Hon är så glad ändå, fast hon har det jobbigt och ont.

Och mejlen har kommit igång igen, som ni ser.. Fråga mig inte hur. Jag tryckte hejvildt efter typ 300 misslyckade försök. Och nu funkar det! Så förbered er på många bilder och videos. Melissa fick bla en microfon igår och showar och sjunger som bara hon kan.. Även ett litet rosa marsvin som låter och far fram, som hon är skräckblandat förtjust i. Det på video är lika med succé!

3 år

Men alltså förstår ni?! Förstår ni att den här vackra tjejen, min tjej, fyllde 3 år igår.

Jag minns så väl dagen då vi fick veta att jag var gravid. Vi var så säker på att det var en kille och inom ett dygn kom vi överens om att den lilla räkan i magen var en Max. Hon fick heta Max ända tills hon kom ut!

Hon kom fredagen den 13, med dunder och brak, och gav oss hopp om livet efter en fruktansvärd dag 4 veckor tidigare.

En liten bebis som bara åt, sov, flinade och trummade med benen. Som idag har blivit en bestämd tjej som gör vad hon själv vill. På gott och ont ;)

Det är svårt att förstå kärleken och lyckan över ett barn, tills man har sitt eget i sin famn.

<3

Testar mejlen ;p

Instagram

Hello!
Det är dåligt med bilder, jag vet. Alla bilder jag har finns på mobilen och just nu vill inte mejlen på den samarbeta. Mina blogginlägg är till 95 % skickade från min lur och mejl. Jag jobbar på att försöka få den att funka och visa er lite om vad som försiggår här hemma.

Jag finns på instagram, evadellhem, och där kommer det bilder annars.

Men förhoppningsvis ska jag väl få igång mejlen snarast!

Annars? Annars har jag tusen saker att göra, men kan typ göra noll. Min rygg har sagt ifrån och vill inte jobba med mig. Melissa fyller ju år imorgon och jag har inte förberett ett endaste dugg. Smart. Jag vet.

Åren går

Hej där!
Idag for vi in till stan en sväng. Färg till mina "pyssel" införskaffades och 3års presenter skulle inhandlas åt Melissa. Egentligen hade vi tänkt att hon skulle få ett kök, från ikea, men vi har inte kommit iväg dit, så det fick bli lite kläder inför dagis och ett spel bla.

Hon har ju vuxit en aning, vår stora tjej. Kan inte fatta att hon fyller 3 år! Hallå!?

Häromdagen hade jag och Patric varit tillsammans i 5 år också. Och samma där, hallå!? På ett sätt känns det som att vi varit tillsammans jämt. Jag kan inte tänka mig hur livet var utan han.. och samtidigt känns det som att vi träffades för inte alls så längesen. Knepigt det där! :)
Mycket har vi i alla fall hunnit med på våra 5 år. Vi har flyttat 4 gånger, skaffat två barn, förlovat oss, köpt hus.. Många stora, viktiga saker, på bara 5 år. Och jag är inte ens 25! Mmm, bra jobbat av oss måste jag säga. ;)


Ikväll ska jag till en barndomsvän och fira hennes kommande 25års dag. Allt regnande får mig att vilja krypa ner i soffan, men jag vet att det kommer bli grymt bara jag kommer iväg! :)

Nej, nu ska jag ut och skynda mig att plocka in lite hallon medans regnet inte öser ner. Vi har underbara, stora hallon. Två buskar av dem till och med! Så goda att de nog är förbjudna ;)

Huset

I Maj for vi och tittade på huset för första gången. Det sa lixom klick så fort vi klev innanför dörren. Vi tänkte bara fara hit och titta och hade väl egentligen inga planer på att köpa hus nu. Planerna var att vänta tills jag pluggat klart och kunde jobba och samtidigt spara ihop en slant till handpenningen. Men så blev det ju inte.

Huset är gammalt, men välbehållet. Det är ljusa, fräscha rum, så det är ingen brådska med renovering. Det är tre våningar, utanför finns garage, förråd och en snickarbod. Just nu har vi fullt upp med att komma i ordning inne och har inte lagt så mycket energi ute, förutom gräsmatta och att få upp studsmatta och gungställning. Trädgården får vi ta till våren. 

Det här är vårat projekt och det ska bli så himla roligt att få dona och göra om som vi vill. 

Renovering är ingenting vi tänker skynda på, utan donar på vart eftersom vi känner. 

Vill ni veta något mer? Let me know. 

I'm baaack!

Näemen HEJ! Det var ju.. längesen.. kan man säga. Det där med att få ihop tiden är ju verkligen ingenting jag är bra på. ;)

Det var Maj när jag sist skrev. Vi har hunnit med en hel del sen dess, kan man säga.

Det största av allt, som jag skrev om lite luddigt i Maj, är ju att vi har köpt hus i Näsviken. Vi har till och med hunnit att flytta. Det är ett gammalt hus i lagom storlek åt oss, med tre plan, garage, förråd, snickarbod, gräsmatta och en fantastisk utsikt över bergen och en liten del av Niken.

Flyttlasset gick den 26e Juli. Typ den varmaste helgen någonsin! Jag ska skriva mer om huset i ett annat inlägg.

Vad vi mer har hunnit att göra, är att döpa Tuva. Lilla älskade Tuvan, som var så himla duktig. Hon satt och vinkade åt prästen, flinade och var mest fascinerad av hela kyrkan. Inte ens när prästen utförde själva dopvattenpålillahuvudet gjorde hon ett ljud. Så är hon nästan hela tiden. Otroligt lugn, glad och nöjd med livet. Förutom nu, då hon har fått sin första tand.

Melissa pratar mer än någonsin och är verkligen i en förtonåringsfas. 3 års trottsen är ett faktum. Hon börjar på nytt dagis den 26e. Det känns fruktansvärt att ta henne från dagiset i Delsbo, där hon trivdes bra och har sina kompisar. Samtidigt vet jag att hon kommer anpassa sig bra här i Näsviken också.. men det är ju mammaångesten som sätter igång värre än någonsin när hon tror att hela smedjans fsk ska byta dagis.

Alltså nu får ni säga vad ni vill veta. Det är som sagt mycket nu med nytt hus, renovering och sånt. Och barn såklart. Vad vill ni veta, vad vill ni läsa om?

Maj

Heeeej!
Alltså det har hänt så mycket de senaste veckorna. Positiva grejer! Eller en grej, men en väldigt viktig grej.

Jag ska få ihop ett inlägg så snart jag får ihop tiden :)

Onsdag

God morgon!
Idag är Melissa på dagis. Skönt för både henne och oss. Hon har sån energi och mår bra av allt bus på dagis.. Och att ha någon att prata med. För prata gör hon, jämt och ständigt. Hon hinner lixom inte avsluta en mening, innan hon börjar på nästa. Och som om inte det vore nog, läser hon böcker utantill och berättar om dem mitt i allt. Ibland har vi liiite svårt att förstå henne ;) När hon mellan varven tar luft och det är tyst säger hon "prata mamma!". Hmm? :) Som sagt, dagis, vilket bra ställe för henne.. Och för oss!

Jag och Tuva har haft mysmorgon. Vi vaknade lite tidigare än vanligt, 7:30, och har hunnit med både det ena och det andra. De senaste veckorna har jag blivit så fruktansvärt bortskämd, då Tuva sovit ända till 5, ätit och somnat om till 9. Melissa är nöjd bara hon får titta på film. Jag är så glad att jag får sova och har fått tillbaka min energi!

Nu ska jag och lillfisan ut och gå! :)

Tisdag

Kommer ni ihåg mitt inlägg om boken "träning för nyblivna mammor"? I den boken är det olika nivåer av träning. Typ nivå 1 är efter förlossningen och handlar mest om muskelkontakt. Man tränar mage, rumpa och rygg utan att belasta fogarna och alla muskler som tagit stryk av graviditeten.

Igår hade jag två skrikande tjejer medan jag skulle göra den sista övningen, som är plankan. På nivå 1 står man plankan på knä 30-60 sek, och under ALLA mina år som jag har tränat, har jag stått plankan på knä. Alltid! Men igår när jag hade två skrikande tjejer provade jag att stå på tå och bara 30 sekunder. och jag klarade det!! 3x30 dessutom! Det ger resultat om man går in för att skapa dem.

Imorgon ska jag sätta tänderna i nivå 2, vilket innebär tyngre övningar och med fitnessboll. Gött!

Grillpremiär

Igår var vi i Niken hos mamma och pappa. Vi var ute i princip hela dagen! Vi till och med åt ute! Tuva sov gott i vagnen, medan vi andra gungade, solade och hade det bra.

Vi grillade och åt som sagt ute. Det är lä mot husväggen, så där var det väldigt skönt. Nästan för varmt mellan varven!

Snön börjar ääntligen smällta här hemma också. I lördags skottade jag och Melissa fram gungställningen. Överlycklig tjej som ÄNTLIGEN kan gunga!

Jag hoppas den här veckan har lika härligt väder som förra. Nog för att vi har något planerat varje dag fram tills på fredag.. MammaLEDIG? Jo, säkert! ;)

Nu ska jag skynda mig att duscha, medan båda barnen sover :)

Kalasfin i Lördags

Är hon inte söt? Vi kan verkligen konsten att göra vackra tjejer <3

Vi var på 2års kalas för Sixten i Lördags. Lilla killen som inte alls är liten längre..

Efter kalasandet lämnade vi Tuva hos mamma o pappa. Vi hade ingenting planerat med Melissa, så vi handlade godis och myste bara. Men gud så konstigt det var utan Tuva.. Huset ekade, typ. Även fast hon inte gör mycket väsen av sig, så var det jätte konstigt. Jag var nästan grinfärdig så fort jag tänkte på henne..

Men vi hade jätte mysigt med Melissa och hon behövde en stund tillsammans med bara oss och vi med bara henne.

När hon lagt sig passade jag och Putte på att ta ett glas vin. Det kändes och jätte wierd.. Ett år sedan sist! Haha, men ja.. Gott var de :)

Nog om helgen. Vilket väder de senaste dagarna har bjudit på! Ljuvligt! Jag har tagit några kvällspromenader och kännt hur solen har värmt mig. Nu är det bara snön som ska bort. Det är fortfarande nästan 1m snö på delar av gräsmattan.

Nej, nu ska jag göra klar tjejerna för dagen. Idag kommer deras farmor hit och hälsar på. Melissa har ett himla bestyr med kläderna.. Det MÅSTE vara en klännning som hon ska ha på sig, annars kan hon inte dansa, när inget svänger då hon rör sig. Suck. Redan så bestämd. Hon ger inte vika för nått! Möjligtvis glass ;)

Skrytmåns

Nu ska jag skryta. Och ni som inte tycker om att man skryter om sina fantastiska barn, kan sluta läsa nu.

Melissa, Melissa.. Vår underbara, duktiga, stora, kloka, vackra tjej. Hon är fantastisk! Och just nu, fruktansvärt trotsig.

Nyss skrek Tuva som en galning, som hon gör när hon blir hungrig. Jag sprang in i köket för att fixa ersättning och när jag kommer tillbaka sitter Melissa bredvid Tuva och sjunger. Tuva hade slutat grina och var istället helt förtrollad. Mammahjärtat växte så det nästan gick sönder!


Ahh, nu har jag fått skryta av mig lite.

Nytt till Tuva

Igår var jag till stan för återbesök på MVC och för att handla lite presenter till Sixten som fyller år imorgon.

Jag kunde inte låta bli att köpa den här söta klänningen! Den är som gjord för vår lilla Tuva. Tycker ni inte? ;) Det är en bodyknäppning under rumpan, vilket gör den ännu bättre! När de är så små är det skönt att det inte blir någon glipa när klänningen åker upp. Och den åker alltid uppåt på småfisar :)

En onepiece fick också följa med. En lite tjockare, perfekt som en tunn overall! Igår var det perfekt väder för den, men nu verkar det som att det kommer snö här. Såklart! Kan det inte bara bli vår nu? Bort med all jäkla snö! Och fram med plussgraderna. Vi har så jäkla mycket snö kvar hos oss. Det är mestdels skugga här och snön smälter allt för sakta..

Nej, nu har Melissa målat gröna prickar på sig själv och golvet.. Och vardagsrumsbordet. Jay! Fredag!

Träning för nyblivna mammor

Alltså... den här boken. Den här kvinnan! Vilken inspiration!

Jag har ett mål, eller mål, snarare en förändring som händer i höst. Och jag behöver vara på väg tillbaka till min gamla kropp tills dess. Men just nu är det lättare sagt än gjort. Min kropp är värre än.. ja, vad? Värre än någonsin enligt mig. Jag har inte rört mig sen den dagen vi fick veta att jag var gravid. Inte ens en promenad! Jag var livrädd att jag skulle få samma hemska foglossning som jag hade med Melissa.

Och nu sitter jag här, 11 månader senare, med en 2 månader gammal Tuva och en kropp som ska tränas. Det var ju som sagt lättare sagt än gjort, när kroppen är sned och fogarna inte är helt återställda.. För att inte tala om hur jobbigt det är att hitta till alla muskler, som alltid annars har funnits där, men som nu är borta.

I Olgas bok står det om bland annat det, att träna fast man fortfarande är öm i fogarna. Det är enkla övningar som man kan göra hemma med en pilatesboll och en matta. Och om tiden inte finns och man verkligen vill, är träning hemma ett bra alternativ. Det finns inga ursäkter, för när barnen har somnat har du hela kvällen på dig, utan att behöva lämna hemmet.

Alla borde ha den här boken. Den är grym!

Tisdag

Hej!
Vi har fortfarande en sliten tjej här hemma. Vilken envis förkylning! Igår sov hon middag i nästan 4h och sen hela natten.. Måtte hon bli frisk nu!

I helgen ska vi lämna Tuva i Niken, medan jag o Putte ska hitta på något med Melissa. Vad vet vi inte än, men hon behöver lite ensamtid med bara oss. Shoppa och äta godis var några av frökens förslag.. Och det ska vi nog kunna fixa ;) OM hon är piggare såklart!

Jag har köpt en ny bok hörrni! Ni ska få se lite senare :)

Sjukstuga

Hejhallå!
Vi har haft sjukstuga med Melissa i några dagar nu. Idag *PEPPARPEPPAR* verkar hon vara bättre.

I onsdagsmorse vaknade vi av att Melissa la av en kräka i vår säng. Efter det har vi haft en febrig tjej med öronvärk. Öronvärk verkar vara en återkommande grej, när hon blir förkyld.. Även att hon kräks när febern kommer. De första gångerna har vi trott att det varit magsjuka, men tur i oturen, så har det varit feberkräk bara.

Som sagt, idag är hon mycket piggare. Tycker det är fruktansvärt när hon inte är sig själv... Och vi kan inte göra mycket för att hjälpa henne. Nu ska vi bara se till att få i henne lite mat. Hon har ju för vana att sluta äta när hon är sjuk också. Skruttan!

Än så länge, har vi andra klarat oss. Jag hoppas att vi fortsätter klara oss också! Allra helst Tuva.

Ja, så har våra senaste dagar varit! Tack och lov att Putte vabbade, så vi var två som hjälptes åt.

Jag har handlat nya utekläder åt Melissa och tänkte vara smart och handla en strlk större än vad hon har nu, så hon kan ha dem i höst också. Just nu har hon 98 och jag skulle handla 104, men mitt i allt fick jag för mig att storlk över 98 var 110.. Åh ja, behöver jag skriva att jag inte funkar helt när jag inte får sova? ;)

När jag kom hem kom jag på mitt misstag, men provade kläderna på henne ändå. Med brallorna ovanför naveln och jackan lite uppvikt och ihopdragen, satt den helt okej! Och om man ska se det från den ljusa sidan, så kan hon ju ha kläderna ännu längre ;)

KappAhl gör mig aldrig besviken! På bilden ser ni dem.

Vilken spännande vecka ni! ;) Haha, nä, nu får det bli ännu varmare ute, så vi kan börja plocka och dona där.

Glader

Vår lilla gofis!

Påskhelgen

Hej ni!
Hur har er påsk varit? Vår har varit fantastisk!

Vi var i söderhamn hos Patrics mamma. Alltid lika trevligt och Tuva sov sig igenom de andra små fröknarnas bus.

Jag har fått sova en hel natt ostört också. Putte tog Tuva och jag sov nere i soffan, just för att få sova ostört. Annars är det alltid jag som vaknar först och även om P tar henne, ligger jag vaken tills de är klar. Varför vet jag inte.. Extremt överbeskyddande mamma kanske? ;)

Tuva har dessutom haft riktigt bra nätter då hon endast vaknat kl 3 för mat. Och efterdom jag lägger mig så tidigt får ju jag massor med sömn då! Jag och min sömn.. Jag blir odräglig utan den :)

Nu är det tillbaka till vardagen igen. Bvc, klippning och handla ny skaljacka till Melissa, står på veckans schema.

Men heeej!

Nu blev det ju sådär långt mellan inläggen, igen, fast jag sa att jag skulle bättra mig. Sorry!

Jag har varit ordentligt sliten de senaste veckorna. Det tär på mig att kliva upp och mata Tuva flera gånger per natt. Jag som i vanliga fall behöver 8h sömn per natt, får nu sova som mest 3 h i sträck. Visst blir det kanske 8h om jag lägger ihop allt, men det är ändå inte tillräckligt för mig när jag är uppe på nätterna. Faktum är att just i denna skrivande stund ligger jag sovklar i sängen. Det känns onödigt att ligga trött i soffan, när jag faktiskt kan gå och sova och ta igen någon extra timmes sömn. Som sagt - sömn är väldigt viktigt för att jag ska funka. Nog sagt om det! ;)

Dagarna bara rullar på. Tuva har hunnit bli 6 veckor och flinar och försöker få fram små söta ljud. Just nu är hon väldigt mammig och vill bli buren hela tiden. Ibland hinner jag inte göra ett skit, knappt äta. Och allra helst om Melissa också har en dag då hon behöver uppmärksamhet. Man räcker lixom inte till!

Annars funkar livet som tvåbarns förälder fint. Vi börjar bli varma i kläderna och jag är så glad att vi har så fina, snälla tjejer! Melissa är så stolt över hennes "lillahyttej Tua" och hjälper oss med allt från matning, till blöjbyten och badning. Bästa storasystern! :)

Nej, nu ska jag sova. Jag och alla barn. :)

Vill ni veta något mer? Känns som att jag kommit av mig med bloggandet lite och behöver lite inspiration från er!

Vår första promenad

Hejsan!
Igår var jag och Tuva ute på en promenad med vagnen. Hade tänkt att det bara skulle bli en liten sväng för att känna hur fogarna kändes, men det kändes så bra att det blev en tur på 3.8 km.

Jag tog det lugnt och gick ungefär lika långsamt som när jag var gravid och det var nog därför det gick så bra som det gick. Nu hoppas jag att vägarna snart blir bara, så man kan vara ute utan att halka ;)

Vi får se vad fogarna säger när jag klivit upp ur sängen, annars kanske det blir en till promenad med dubbeln.

Underbart att få tillbaka sin kropp, även om det är en bit kvar till hur den såg ut för 10 månader sen.

Ha en bra dag sötisar!

Tuva

Det blir ännu mindre inlägg nu. Ledsen för det!

Vi är inne på vår andra vecka hemma utan Patric. Det otroligt vad snabbt de första två veckorna gick fort när han var hemma hos oss.

Det är inte bara med två barn! Jag har ständigt ett dåligt samvete över Melissa, som hela tiden får anpassa sig efter Tuva. Men det blir bättre för varje dag!

Det kommer mer inlägg, jag loovar! :)

Hoppas ni mår bra!

Förlossningsberättelse

Fredagen den 8one februari, när jag hade gått 6 dagar över tiden, hade jag i princip gett upp. Hoppet om att vår lilla bebis skulle komma ut, fanns inte. Vi hade varit så säkra på att det skulle bli en tidig bebis i och med mina tidiga förvärkar. De senaste helgerna hade Melissa fått åka till Niken, utifall det skulle sätta igång. Men den här fredagen hade vi bestämt oss för att hon skulle få vara hemma. Nu skulle vi tusan inte släppa iväg henne förrän det var dags. 

Patric kom hem lite tidigare än vanligt från jobbet och vi for och handlade för fredagsmys. Tacos, chips & dipp och lösgodis! Jag hade inga känningar när jag gick och la mig och var övertygad om att den här helgen inte var en bebishelg. 

På Lördag, den 9onde, 00:15 vaknade jag av en väldigt stark värk. Jag förstod inte att det var en värk till en början, utan trodde det var bebisen som levde rövare som vanligt. Men när den andra värken kom förstod jag att jag hade värkar. Jag klockade dem och de var runt 01:30 långa, med 11 minuter mellan dem.

Till en början gjorde de inte så ont, så jag trodde att det lika gärna kunde vara förvärkar. Men ju fler värkar som kom, desto mer intensivare blev dem. Men det var fortfarande långt mellan dem, så jag lät Patric sova vidare. 

Efter 1,5 timme slutade värkarna i 30 minuter och jag var nära att somna om. När de väl kom tillbaka var klockan 02:23 och de var starkare än förr. Jag vred mig i smärta och gjorde mitt bästa att försöka andas igenom dem. Det är ett under att Patric sov fast jag låg och halvt hyperventilerade bredvid honom!

När klockan var 03:56 kände jag att det kanske var dags att väcka Patric och förbereda honom på vad som var på gång. Värkarna var fortfarande väldigt starka, men inte så starka att jag ville ringa förlossningen än och dessutom var det alldeles för länge mellan dem tyckte jag. Jag hade inte ens två värkar på tio minuter och menade att det var ett tag kvar innan vi måste åka in. När jag väntade Melissa for vi in när vi hade tre värkar på tio minuter. 

Patric hjälpte mig ner till duschen och väl där inne avtog värkarna. De gjorde inte lika ont och blev inte längre än 30 sek åt gången. Det gjorde att jag stannade lite väl länge inne i duschen och när jag  skulle ta mig ut ur duschen, insåg jag att det kanske var dags att åka in. Patric hade redan förstått det och hade väckt Melissa, klätt på henne och stod redo att fara. Nu hade värkarna ändrat sig från 11 minuter mellan och 1:30 långa till varannan minut och 30 sek långa.

Vi började förstå att det var bråttom och 04:40 skyndade oss ut i bilen. Jag ringde förlossningen och berättade att vi var på väg och att det hade blivit ganska bråttom.. Hon på förlossningen frågade mig om jag hade krystvärkar, men det hade jag inte… då. Vi hann inte mer än att komma utanför Delsbo så blev värkarna otroligt intensiva och när jag tittade på magen såg jag att den stora bullen hade blivit ett litet paket. Jag förstod då att krystvärkarna hade kommit. Vi hade mer än 2 mil kvar till förlossningen och skulle in med Melissa till Niken. Jag gjorde mitt bästa att andas igenom värkarna och att vara tyst, så inte Melissa skulle bli rädd. Som tur var satt hon och babblade hela vägen om att hon skulle åka till ”mommo motta”. 

När vi svängde in på gården hos mamma och pappa slog tanken mig att vi kanske skulle stanna där och ringa ambulans för säkerhetsskull, men insåg att det skulle ta längre tid. Patric skyndade sig ut ur bilen för att knäppa loss Melissa, medan mamma sprang ut i morgonrocken och tog emot henne. Sen var det full fart mot förlossningen! 

Jag hade inte sagt något om krystvärkarna till Patric, men nu när vi lämnat av Melissa sa jag att ”Du måste skynda dig, jag har krystvärkar”. Hur snabbt han körde, vet jag inte. Men det kändes alldeles, alldeles för långsamt. Nu när Melissa inte var kvar i bilen behövde jag inte tänka på att vara tyst och kunde skrika bort värkarna. Kroppen krampade och jag försökte stoppa det genom att trycka benen mot golvet och dra mig i handtaget upp mot taket. Ju närmre vi kom till förlossningen, desto mer säker blev jag på att vi inte skulle hinna. Och om vi inte hinner, vart ska jag föda!? I baksätet hade vi två bilbarnstolar och i skuffen skulle vi frysa ihjäl om vi låg. HUR ska vi klara av det i framsätet? 

När klockan var 05:00 kände jag ett tryck och någon sekund senare gick vattnet. Vi var inte långt från förlossningen då, men det kändes som flera mil och man kan med snälla ord säga att då började jag få panik. Jag hade aldrig varit så säker på att något skulle gå åt helvete, som då. 

När vi äntligen kom fram till förlossningen parkerade vi alldeles utanför dörren. Jag kämpade mig mot dörren, med fostervatten som rann nerför benen, dyblöta byxor och krystvärkar. Dörren var låst och Patric ringde på klockan, men hann inte säga åt dem att öppna innan jag kastar mig mot högtalaren och skriker ”Jag har krystvärkar!!! Hjäälp miig!!!”. 

När vi äntligen kom upp på förlossningen och in i ett rum, var klockan 05:10 och det var bara att riva av kläderna, få på sig sjukhusrocken och lägga sig i sängen. Medan jag klädde av mig fick jag andas igenom två krystvärkar. Barnmorskan skulle kolla hur pass öppen jag var, men behövde inte mer än att sticka in ett finger för att känna att huvudet nästan var ute. 

Putte måste ut och flytta på bilen, då den stod i vägen om det skulle komma fler som hade bråttom. Men innan han sprang iväg provade jag att krysta, den krystvärken var det inte något drag i, så han skyndade sig iväg för att flytta på bilen. Han hann inte mer än att stänga dörren bakom sig, så kom en till krystvärk. En stark sådan! Det var bara att andas igenom den. Jag tänkte minsann inte föda vårat andra barn medan Pappan är och flyttar bilen! 

Det kom en till stark krystvärk som jag var tvungen att andas mig igenom. När han äntligen kom in igen, var klockan 05:25. Han hann inte mer än att ställa sig bredvid mig så kom ännu en krystvärk och jag krystade! När luften tog slut tog jag ett till andetag och följde med kroppen som i princip sa åt mig att inte sluta krysta. När den värken var slut, var huvudet nästan ute och nu väntade vi bara på att en till värk skulle komma. Barnmorskan tryckte lite på magen som framkallade en till värk, jag tog ett till andetag och hann inte mycket mer förrän hon var ute klockan 05:30. 

Vi skrattade och sa ”jaha, är det klart nu!?” Vi var inne på förlossningen i 20 minuter innan hon är ute. En drömförlossning! Jag gick inte sönder, men de sydde ett stygn i förebyggande syfte, då det kunde svida när jag kissade.Vi for hem samma dag, då jag mådde oförskämt bra. Det kändes knappt att jag hade varit med om en förlossning.

Nu i efterhand kan vi skratta åt vår galna bilfärd tidigt på morgonen och hur snabbt det gick och hur det kunde ha gått. Men just då var det inte så roligt. Om det hade varit samma bilfärd mitt på dagen hade vi inte tagit oss fram lika snabbt och vem vet vad som hade hänt då? 

Äntligen fick vi vår lilla Tuva. Som var välmående och lika fin som sin storasyster. Vi kan omöjligt bli lyckligare! 

En liten Tuva

Lördagsmorse 5:30 kom vår älskade lilla Tuva till världen. Vi mår bra allihopa och när tiden finns ska jag skriva mer och försöka få ihop en förlossningsberättelse.. :)

Så var det Fredag, igen!

Morsning korsning på er! Ska jag vara ärlig var jag inte alls beredd på att vakna av att Patric for iväg till jobbet imorse. Jag var stensäker på att vi skulle få fara in på förlossningen! Meeennee, här sitter vi! Får hoppas att värkarna kommer tillbaka nu under dagen.

Melissa frågade lite otåligt imorse när hon stod vid bebisens korg "åh mamma, nä bebit komma?". Hon börjar bli lika otålig som oss snart. Vi har ju sagt att hon ska få åka till badhuset och bada när bebisen kommit. Och hon ser så framemot att få visa bebisen vad hon är duktig på att hoppa i vattnet! "Mamma, åka badhu nä bebit komme. HOPPA I VATTEN!" Gofis.

Nu ska jag fixa frukost till mig och prinsessan, så får vi se vart dagen slutar. Ha en bra fredag kära ni!

BF+4

Alltså denna väntan! Fyra dagar är inte så mycket, men det är att inte veta. Jag har såå ont i fogarna när jag måste ner och kissa på nätterna. Hela proceduren att ta sig upp ur sängen, tar mer tid än hela färden ned och upp från sovrum till toa.

Det är så trångt i magen och när bebisen sparkar känns det som att skinnet ska gå sönder. Jag vill kunna ligga och sitta i konstiga ställningar och kunna leka med Melissa.. Jag vill kunna prata och göra saker samtidigt utan att bli anfådd.

Nu är jag nöjd. Jag har haft en underbar graviditet, men nu är jag tusan nöjd! Ge mig fruktansvärda värkar så jag kan arbeta med att få ut bebisen ur mig nu! Jag är såå jäkla redo!! Gaah!

Nä, lite lunch i magen så kanske jag blir på bättre humör. Hoppas ni mår bra! :)

Måndag

Idag har vi bara varit hemma och tagit igen mamma och dotter tid, jag och Melissa. Jag kan inte med ord beskriva hur go hon är! Hon ska sitta så nära det går, krama och pussa och mysa. Världsbäst! Och så uppskattat när jag inte är fullt så aktiv ;)

Cattis var hit en sväng ikväll och hälsade på. Det gjorde att dagen gick lite snabbare. Jag vågar inte göra några större utsvävningar utifall jag skulle få värkar och vara utan patric och en bit hemifrån.. Man vet ju aldrig! Och allra helst nu.

Inga känningar om att en förlossning ska ta fart än.. Ååh, vill bara ha det gjort! Melissa har gjort sitt bästa att locka ut bebisen, som ni kan se på bilden. Allt från sjönsång till pussar till några ordentliga tillsägelser att komma ut. Hon är så rolig! :)

Nä, dags att krypa ner i sängen. Imorgon ska virvelvinden på dagis och jag ska fortsätta att vääääntaaa.. Men förhoppningsvis så ändras våra planer! ;)