jag försöker så gott jag kan att inte tänka. men det är svårt när det är det enda man vill göra! Idag har min kusin Madde och hennes två underbara barn Hugo och Helena varit här.

Rena rama lyckopillren :) match mot Iggesund imorn. skulle vara gryyymt att ta dom och hamna några poäng över. vi måste bara! får se hur min rygg håller nu då.. och ännu mer mitt förbannade knä. tejpatejpatejpa är det enda som gäller.

Helt sjukt att jag fyller 20 år om 10 dagar också förresten. :P

Nu är det klart, jag är arbetslös. ganska konstigt eftersom jag jobbat sen den första dagen jag var ledig efter studenten. lägenheten blev besiktad idag också, så nu börjar allt sånt bli klart. det är väl bara mina saker som ska ut, men det blir inte än på ett tag :) Så vad väntar nu? förmodligen England. prata snobbig engelska och passa ungar. men det är väl inte fy skam :) Idag ska jag hem till la famili i niken och berätta en massa smaskiga saker.

Lars Winnerbäck - Kom änglar

Jason Mraz ft. Colbie Caillat - Lucky

två måsten nu.

skynda långsamt

Jag räknar dagarna till jag slutar jobba, men för varje dag som går försvinner en dag av sommaren. Och jag vill inte att sommaren ska ta slut.. det här har varit en av de bästa sommrar någonsin! jag vill skynda långsamt. Vad händer när jag åker? vad händer när jag kommer hem?
Den som lever får se, antar jag. Fast jag vill spela med säkra kort. jag orkar inte chansa. Egentligen borde jag saxa helt.. bäst för alla som är inblandade kanske. jag vet ingenting och jag vill dra härifrån och inte se tillbaka. inte tänka, inte se, inte lyssna, bara vara jag och finnas. Man kan inte få allt man önskar sig, men jag hoppas.

Tänker du låta dig stoppas?

man har alltid några slags planer som man aldrig lyckas genomföra. varför? ingen vet. jag tror dock att det beror på att man inte vågar släppa taget om allt. även om det bara är för ett tag. Alla gillar att vara bekväma, det mesta man vill ha finns ju här hemma. kompisar, familjen, fotbollen, man vet vad som väntar här. så varför inte nöja sig med det? Jag känner igen mig allt för mycket i det.. så nu är det dags att ta ett steg ut. För jag blir sannerligen inte nöjd med att bara sitta här hemma i hudik och drömma mig bort. Jag SKA till mina drömmar, så är det bara. Som en mycket klok och mycket berusad man sa till mig för några kvällar sen; varför lyssnar du på hjärtat, när det är i magen som du tar alla beslut? Jag lyssnar allt för mycket på mitt hjärta. det är väl inte dumt det heller, egentligen.. men jag kommer aldrig bli nöjd om jag fortsätter såhär. Är det något jag hatar så är det att såra en människa, men vad ska jag göra när jag spinger men inte kommer någonstans. Nu måste jag prioritera mig själv i första hand. för det är dags att ta klivet som alla andra inte tar.