lördag 16 juli 2011

Ett år

Det var den absolut hemskaste dagen i mitt liv. Jag fick ett samtal från Sara, hon berättade att deras älskade, lilla Stella inte längre levde.

Världen rasade samman för min älskade Sara, samtidigt som jag var höggravid och skulle få känna en otrolig lycka, en månad senare. Jag var inte längre rädd för förlossningen.. Jag blev rädd för vad som kunde ske efter.

Trotts er sorg, delade ni min glädje och kärlek när Melissa kom.

Sara, Gustav och Svea - klarar ni det här, klarar ni allt! Ni är, utan tvekan, den starkaste och mest beundransvärda familj, jag vet. Ni ger kärlek, skratt och tårar. Ni vet att livet inte ska tas för givet.

Ni har nu också Sixten i erat liv. Världens mysigaste, finaste och gladaste pojke. Tre vackra barn, som ni skapat tillsammans.

Stella fanns på jorden i 2 månader och 5 dagar, men hon finns för alltid i våra hjärtan och tankar.

1 kommentar:

elin sa...

Vad fint skrivet!