Onsdag

God morgon!
Idag är Melissa på dagis. Skönt för både henne och oss. Hon har sån energi och mår bra av allt bus på dagis.. Och att ha någon att prata med. För prata gör hon, jämt och ständigt. Hon hinner lixom inte avsluta en mening, innan hon börjar på nästa. Och som om inte det vore nog, läser hon böcker utantill och berättar om dem mitt i allt. Ibland har vi liiite svårt att förstå henne ;) När hon mellan varven tar luft och det är tyst säger hon "prata mamma!". Hmm? :) Som sagt, dagis, vilket bra ställe för henne.. Och för oss!

Jag och Tuva har haft mysmorgon. Vi vaknade lite tidigare än vanligt, 7:30, och har hunnit med både det ena och det andra. De senaste veckorna har jag blivit så fruktansvärt bortskämd, då Tuva sovit ända till 5, ätit och somnat om till 9. Melissa är nöjd bara hon får titta på film. Jag är så glad att jag får sova och har fått tillbaka min energi!

Nu ska jag och lillfisan ut och gå! :)

Tisdag

Kommer ni ihåg mitt inlägg om boken "träning för nyblivna mammor"? I den boken är det olika nivåer av träning. Typ nivå 1 är efter förlossningen och handlar mest om muskelkontakt. Man tränar mage, rumpa och rygg utan att belasta fogarna och alla muskler som tagit stryk av graviditeten.

Igår hade jag två skrikande tjejer medan jag skulle göra den sista övningen, som är plankan. På nivå 1 står man plankan på knä 30-60 sek, och under ALLA mina år som jag har tränat, har jag stått plankan på knä. Alltid! Men igår när jag hade två skrikande tjejer provade jag att stå på tå och bara 30 sekunder. och jag klarade det!! 3x30 dessutom! Det ger resultat om man går in för att skapa dem.

Imorgon ska jag sätta tänderna i nivå 2, vilket innebär tyngre övningar och med fitnessboll. Gött!

Grillpremiär

Igår var vi i Niken hos mamma och pappa. Vi var ute i princip hela dagen! Vi till och med åt ute! Tuva sov gott i vagnen, medan vi andra gungade, solade och hade det bra.

Vi grillade och åt som sagt ute. Det är lä mot husväggen, så där var det väldigt skönt. Nästan för varmt mellan varven!

Snön börjar ääntligen smällta här hemma också. I lördags skottade jag och Melissa fram gungställningen. Överlycklig tjej som ÄNTLIGEN kan gunga!

Jag hoppas den här veckan har lika härligt väder som förra. Nog för att vi har något planerat varje dag fram tills på fredag.. MammaLEDIG? Jo, säkert! ;)

Nu ska jag skynda mig att duscha, medan båda barnen sover :)

Kalasfin i Lördags

Är hon inte söt? Vi kan verkligen konsten att göra vackra tjejer <3

Vi var på 2års kalas för Sixten i Lördags. Lilla killen som inte alls är liten längre..

Efter kalasandet lämnade vi Tuva hos mamma o pappa. Vi hade ingenting planerat med Melissa, så vi handlade godis och myste bara. Men gud så konstigt det var utan Tuva.. Huset ekade, typ. Även fast hon inte gör mycket väsen av sig, så var det jätte konstigt. Jag var nästan grinfärdig så fort jag tänkte på henne..

Men vi hade jätte mysigt med Melissa och hon behövde en stund tillsammans med bara oss och vi med bara henne.

När hon lagt sig passade jag och Putte på att ta ett glas vin. Det kändes och jätte wierd.. Ett år sedan sist! Haha, men ja.. Gott var de :)

Nog om helgen. Vilket väder de senaste dagarna har bjudit på! Ljuvligt! Jag har tagit några kvällspromenader och kännt hur solen har värmt mig. Nu är det bara snön som ska bort. Det är fortfarande nästan 1m snö på delar av gräsmattan.

Nej, nu ska jag göra klar tjejerna för dagen. Idag kommer deras farmor hit och hälsar på. Melissa har ett himla bestyr med kläderna.. Det MÅSTE vara en klännning som hon ska ha på sig, annars kan hon inte dansa, när inget svänger då hon rör sig. Suck. Redan så bestämd. Hon ger inte vika för nått! Möjligtvis glass ;)

Skrytmåns

Nu ska jag skryta. Och ni som inte tycker om att man skryter om sina fantastiska barn, kan sluta läsa nu.

Melissa, Melissa.. Vår underbara, duktiga, stora, kloka, vackra tjej. Hon är fantastisk! Och just nu, fruktansvärt trotsig.

Nyss skrek Tuva som en galning, som hon gör när hon blir hungrig. Jag sprang in i köket för att fixa ersättning och när jag kommer tillbaka sitter Melissa bredvid Tuva och sjunger. Tuva hade slutat grina och var istället helt förtrollad. Mammahjärtat växte så det nästan gick sönder!


Ahh, nu har jag fått skryta av mig lite.

Nytt till Tuva

Igår var jag till stan för återbesök på MVC och för att handla lite presenter till Sixten som fyller år imorgon.

Jag kunde inte låta bli att köpa den här söta klänningen! Den är som gjord för vår lilla Tuva. Tycker ni inte? ;) Det är en bodyknäppning under rumpan, vilket gör den ännu bättre! När de är så små är det skönt att det inte blir någon glipa när klänningen åker upp. Och den åker alltid uppåt på småfisar :)

En onepiece fick också följa med. En lite tjockare, perfekt som en tunn overall! Igår var det perfekt väder för den, men nu verkar det som att det kommer snö här. Såklart! Kan det inte bara bli vår nu? Bort med all jäkla snö! Och fram med plussgraderna. Vi har så jäkla mycket snö kvar hos oss. Det är mestdels skugga här och snön smälter allt för sakta..

Nej, nu har Melissa målat gröna prickar på sig själv och golvet.. Och vardagsrumsbordet. Jay! Fredag!

Träning för nyblivna mammor

Alltså... den här boken. Den här kvinnan! Vilken inspiration!

Jag har ett mål, eller mål, snarare en förändring som händer i höst. Och jag behöver vara på väg tillbaka till min gamla kropp tills dess. Men just nu är det lättare sagt än gjort. Min kropp är värre än.. ja, vad? Värre än någonsin enligt mig. Jag har inte rört mig sen den dagen vi fick veta att jag var gravid. Inte ens en promenad! Jag var livrädd att jag skulle få samma hemska foglossning som jag hade med Melissa.

Och nu sitter jag här, 11 månader senare, med en 2 månader gammal Tuva och en kropp som ska tränas. Det var ju som sagt lättare sagt än gjort, när kroppen är sned och fogarna inte är helt återställda.. För att inte tala om hur jobbigt det är att hitta till alla muskler, som alltid annars har funnits där, men som nu är borta.

I Olgas bok står det om bland annat det, att träna fast man fortfarande är öm i fogarna. Det är enkla övningar som man kan göra hemma med en pilatesboll och en matta. Och om tiden inte finns och man verkligen vill, är träning hemma ett bra alternativ. Det finns inga ursäkter, för när barnen har somnat har du hela kvällen på dig, utan att behöva lämna hemmet.

Alla borde ha den här boken. Den är grym!

Tisdag

Hej!
Vi har fortfarande en sliten tjej här hemma. Vilken envis förkylning! Igår sov hon middag i nästan 4h och sen hela natten.. Måtte hon bli frisk nu!

I helgen ska vi lämna Tuva i Niken, medan jag o Putte ska hitta på något med Melissa. Vad vet vi inte än, men hon behöver lite ensamtid med bara oss. Shoppa och äta godis var några av frökens förslag.. Och det ska vi nog kunna fixa ;) OM hon är piggare såklart!

Jag har köpt en ny bok hörrni! Ni ska få se lite senare :)

Sjukstuga

Hejhallå!
Vi har haft sjukstuga med Melissa i några dagar nu. Idag *PEPPARPEPPAR* verkar hon vara bättre.

I onsdagsmorse vaknade vi av att Melissa la av en kräka i vår säng. Efter det har vi haft en febrig tjej med öronvärk. Öronvärk verkar vara en återkommande grej, när hon blir förkyld.. Även att hon kräks när febern kommer. De första gångerna har vi trott att det varit magsjuka, men tur i oturen, så har det varit feberkräk bara.

Som sagt, idag är hon mycket piggare. Tycker det är fruktansvärt när hon inte är sig själv... Och vi kan inte göra mycket för att hjälpa henne. Nu ska vi bara se till att få i henne lite mat. Hon har ju för vana att sluta äta när hon är sjuk också. Skruttan!

Än så länge, har vi andra klarat oss. Jag hoppas att vi fortsätter klara oss också! Allra helst Tuva.

Ja, så har våra senaste dagar varit! Tack och lov att Putte vabbade, så vi var två som hjälptes åt.

Jag har handlat nya utekläder åt Melissa och tänkte vara smart och handla en strlk större än vad hon har nu, så hon kan ha dem i höst också. Just nu har hon 98 och jag skulle handla 104, men mitt i allt fick jag för mig att storlk över 98 var 110.. Åh ja, behöver jag skriva att jag inte funkar helt när jag inte får sova? ;)

När jag kom hem kom jag på mitt misstag, men provade kläderna på henne ändå. Med brallorna ovanför naveln och jackan lite uppvikt och ihopdragen, satt den helt okej! Och om man ska se det från den ljusa sidan, så kan hon ju ha kläderna ännu längre ;)

KappAhl gör mig aldrig besviken! På bilden ser ni dem.

Vilken spännande vecka ni! ;) Haha, nä, nu får det bli ännu varmare ute, så vi kan börja plocka och dona där.

Glader

Vår lilla gofis!

Påskhelgen

Hej ni!
Hur har er påsk varit? Vår har varit fantastisk!

Vi var i söderhamn hos Patrics mamma. Alltid lika trevligt och Tuva sov sig igenom de andra små fröknarnas bus.

Jag har fått sova en hel natt ostört också. Putte tog Tuva och jag sov nere i soffan, just för att få sova ostört. Annars är det alltid jag som vaknar först och även om P tar henne, ligger jag vaken tills de är klar. Varför vet jag inte.. Extremt överbeskyddande mamma kanske? ;)

Tuva har dessutom haft riktigt bra nätter då hon endast vaknat kl 3 för mat. Och efterdom jag lägger mig så tidigt får ju jag massor med sömn då! Jag och min sömn.. Jag blir odräglig utan den :)

Nu är det tillbaka till vardagen igen. Bvc, klippning och handla ny skaljacka till Melissa, står på veckans schema.

Men heeej!

Nu blev det ju sådär långt mellan inläggen, igen, fast jag sa att jag skulle bättra mig. Sorry!

Jag har varit ordentligt sliten de senaste veckorna. Det tär på mig att kliva upp och mata Tuva flera gånger per natt. Jag som i vanliga fall behöver 8h sömn per natt, får nu sova som mest 3 h i sträck. Visst blir det kanske 8h om jag lägger ihop allt, men det är ändå inte tillräckligt för mig när jag är uppe på nätterna. Faktum är att just i denna skrivande stund ligger jag sovklar i sängen. Det känns onödigt att ligga trött i soffan, när jag faktiskt kan gå och sova och ta igen någon extra timmes sömn. Som sagt - sömn är väldigt viktigt för att jag ska funka. Nog sagt om det! ;)

Dagarna bara rullar på. Tuva har hunnit bli 6 veckor och flinar och försöker få fram små söta ljud. Just nu är hon väldigt mammig och vill bli buren hela tiden. Ibland hinner jag inte göra ett skit, knappt äta. Och allra helst om Melissa också har en dag då hon behöver uppmärksamhet. Man räcker lixom inte till!

Annars funkar livet som tvåbarns förälder fint. Vi börjar bli varma i kläderna och jag är så glad att vi har så fina, snälla tjejer! Melissa är så stolt över hennes "lillahyttej Tua" och hjälper oss med allt från matning, till blöjbyten och badning. Bästa storasystern! :)

Nej, nu ska jag sova. Jag och alla barn. :)

Vill ni veta något mer? Känns som att jag kommit av mig med bloggandet lite och behöver lite inspiration från er!

Vår första promenad

Hejsan!
Igår var jag och Tuva ute på en promenad med vagnen. Hade tänkt att det bara skulle bli en liten sväng för att känna hur fogarna kändes, men det kändes så bra att det blev en tur på 3.8 km.

Jag tog det lugnt och gick ungefär lika långsamt som när jag var gravid och det var nog därför det gick så bra som det gick. Nu hoppas jag att vägarna snart blir bara, så man kan vara ute utan att halka ;)

Vi får se vad fogarna säger när jag klivit upp ur sängen, annars kanske det blir en till promenad med dubbeln.

Underbart att få tillbaka sin kropp, även om det är en bit kvar till hur den såg ut för 10 månader sen.

Ha en bra dag sötisar!

Tuva

Det blir ännu mindre inlägg nu. Ledsen för det!

Vi är inne på vår andra vecka hemma utan Patric. Det otroligt vad snabbt de första två veckorna gick fort när han var hemma hos oss.

Det är inte bara med två barn! Jag har ständigt ett dåligt samvete över Melissa, som hela tiden får anpassa sig efter Tuva. Men det blir bättre för varje dag!

Det kommer mer inlägg, jag loovar! :)

Hoppas ni mår bra!

Förlossningsberättelse

Fredagen den 8one februari, när jag hade gått 6 dagar över tiden, hade jag i princip gett upp. Hoppet om att vår lilla bebis skulle komma ut, fanns inte. Vi hade varit så säkra på att det skulle bli en tidig bebis i och med mina tidiga förvärkar. De senaste helgerna hade Melissa fått åka till Niken, utifall det skulle sätta igång. Men den här fredagen hade vi bestämt oss för att hon skulle få vara hemma. Nu skulle vi tusan inte släppa iväg henne förrän det var dags. 

Patric kom hem lite tidigare än vanligt från jobbet och vi for och handlade för fredagsmys. Tacos, chips & dipp och lösgodis! Jag hade inga känningar när jag gick och la mig och var övertygad om att den här helgen inte var en bebishelg. 

På Lördag, den 9onde, 00:15 vaknade jag av en väldigt stark värk. Jag förstod inte att det var en värk till en början, utan trodde det var bebisen som levde rövare som vanligt. Men när den andra värken kom förstod jag att jag hade värkar. Jag klockade dem och de var runt 01:30 långa, med 11 minuter mellan dem.

Till en början gjorde de inte så ont, så jag trodde att det lika gärna kunde vara förvärkar. Men ju fler värkar som kom, desto mer intensivare blev dem. Men det var fortfarande långt mellan dem, så jag lät Patric sova vidare. 

Efter 1,5 timme slutade värkarna i 30 minuter och jag var nära att somna om. När de väl kom tillbaka var klockan 02:23 och de var starkare än förr. Jag vred mig i smärta och gjorde mitt bästa att försöka andas igenom dem. Det är ett under att Patric sov fast jag låg och halvt hyperventilerade bredvid honom!

När klockan var 03:56 kände jag att det kanske var dags att väcka Patric och förbereda honom på vad som var på gång. Värkarna var fortfarande väldigt starka, men inte så starka att jag ville ringa förlossningen än och dessutom var det alldeles för länge mellan dem tyckte jag. Jag hade inte ens två värkar på tio minuter och menade att det var ett tag kvar innan vi måste åka in. När jag väntade Melissa for vi in när vi hade tre värkar på tio minuter. 

Patric hjälpte mig ner till duschen och väl där inne avtog värkarna. De gjorde inte lika ont och blev inte längre än 30 sek åt gången. Det gjorde att jag stannade lite väl länge inne i duschen och när jag  skulle ta mig ut ur duschen, insåg jag att det kanske var dags att åka in. Patric hade redan förstått det och hade väckt Melissa, klätt på henne och stod redo att fara. Nu hade värkarna ändrat sig från 11 minuter mellan och 1:30 långa till varannan minut och 30 sek långa.

Vi började förstå att det var bråttom och 04:40 skyndade oss ut i bilen. Jag ringde förlossningen och berättade att vi var på väg och att det hade blivit ganska bråttom.. Hon på förlossningen frågade mig om jag hade krystvärkar, men det hade jag inte… då. Vi hann inte mer än att komma utanför Delsbo så blev värkarna otroligt intensiva och när jag tittade på magen såg jag att den stora bullen hade blivit ett litet paket. Jag förstod då att krystvärkarna hade kommit. Vi hade mer än 2 mil kvar till förlossningen och skulle in med Melissa till Niken. Jag gjorde mitt bästa att andas igenom värkarna och att vara tyst, så inte Melissa skulle bli rädd. Som tur var satt hon och babblade hela vägen om att hon skulle åka till ”mommo motta”. 

När vi svängde in på gården hos mamma och pappa slog tanken mig att vi kanske skulle stanna där och ringa ambulans för säkerhetsskull, men insåg att det skulle ta längre tid. Patric skyndade sig ut ur bilen för att knäppa loss Melissa, medan mamma sprang ut i morgonrocken och tog emot henne. Sen var det full fart mot förlossningen! 

Jag hade inte sagt något om krystvärkarna till Patric, men nu när vi lämnat av Melissa sa jag att ”Du måste skynda dig, jag har krystvärkar”. Hur snabbt han körde, vet jag inte. Men det kändes alldeles, alldeles för långsamt. Nu när Melissa inte var kvar i bilen behövde jag inte tänka på att vara tyst och kunde skrika bort värkarna. Kroppen krampade och jag försökte stoppa det genom att trycka benen mot golvet och dra mig i handtaget upp mot taket. Ju närmre vi kom till förlossningen, desto mer säker blev jag på att vi inte skulle hinna. Och om vi inte hinner, vart ska jag föda!? I baksätet hade vi två bilbarnstolar och i skuffen skulle vi frysa ihjäl om vi låg. HUR ska vi klara av det i framsätet? 

När klockan var 05:00 kände jag ett tryck och någon sekund senare gick vattnet. Vi var inte långt från förlossningen då, men det kändes som flera mil och man kan med snälla ord säga att då började jag få panik. Jag hade aldrig varit så säker på att något skulle gå åt helvete, som då. 

När vi äntligen kom fram till förlossningen parkerade vi alldeles utanför dörren. Jag kämpade mig mot dörren, med fostervatten som rann nerför benen, dyblöta byxor och krystvärkar. Dörren var låst och Patric ringde på klockan, men hann inte säga åt dem att öppna innan jag kastar mig mot högtalaren och skriker ”Jag har krystvärkar!!! Hjäälp miig!!!”. 

När vi äntligen kom upp på förlossningen och in i ett rum, var klockan 05:10 och det var bara att riva av kläderna, få på sig sjukhusrocken och lägga sig i sängen. Medan jag klädde av mig fick jag andas igenom två krystvärkar. Barnmorskan skulle kolla hur pass öppen jag var, men behövde inte mer än att sticka in ett finger för att känna att huvudet nästan var ute. 

Putte måste ut och flytta på bilen, då den stod i vägen om det skulle komma fler som hade bråttom. Men innan han sprang iväg provade jag att krysta, den krystvärken var det inte något drag i, så han skyndade sig iväg för att flytta på bilen. Han hann inte mer än att stänga dörren bakom sig, så kom en till krystvärk. En stark sådan! Det var bara att andas igenom den. Jag tänkte minsann inte föda vårat andra barn medan Pappan är och flyttar bilen! 

Det kom en till stark krystvärk som jag var tvungen att andas mig igenom. När han äntligen kom in igen, var klockan 05:25. Han hann inte mer än att ställa sig bredvid mig så kom ännu en krystvärk och jag krystade! När luften tog slut tog jag ett till andetag och följde med kroppen som i princip sa åt mig att inte sluta krysta. När den värken var slut, var huvudet nästan ute och nu väntade vi bara på att en till värk skulle komma. Barnmorskan tryckte lite på magen som framkallade en till värk, jag tog ett till andetag och hann inte mycket mer förrän hon var ute klockan 05:30. 

Vi skrattade och sa ”jaha, är det klart nu!?” Vi var inne på förlossningen i 20 minuter innan hon är ute. En drömförlossning! Jag gick inte sönder, men de sydde ett stygn i förebyggande syfte, då det kunde svida när jag kissade.Vi for hem samma dag, då jag mådde oförskämt bra. Det kändes knappt att jag hade varit med om en förlossning.

Nu i efterhand kan vi skratta åt vår galna bilfärd tidigt på morgonen och hur snabbt det gick och hur det kunde ha gått. Men just då var det inte så roligt. Om det hade varit samma bilfärd mitt på dagen hade vi inte tagit oss fram lika snabbt och vem vet vad som hade hänt då? 

Äntligen fick vi vår lilla Tuva. Som var välmående och lika fin som sin storasyster. Vi kan omöjligt bli lyckligare! 

En liten Tuva

Lördagsmorse 5:30 kom vår älskade lilla Tuva till världen. Vi mår bra allihopa och när tiden finns ska jag skriva mer och försöka få ihop en förlossningsberättelse.. :)

Så var det Fredag, igen!

Morsning korsning på er! Ska jag vara ärlig var jag inte alls beredd på att vakna av att Patric for iväg till jobbet imorse. Jag var stensäker på att vi skulle få fara in på förlossningen! Meeennee, här sitter vi! Får hoppas att värkarna kommer tillbaka nu under dagen.

Melissa frågade lite otåligt imorse när hon stod vid bebisens korg "åh mamma, nä bebit komma?". Hon börjar bli lika otålig som oss snart. Vi har ju sagt att hon ska få åka till badhuset och bada när bebisen kommit. Och hon ser så framemot att få visa bebisen vad hon är duktig på att hoppa i vattnet! "Mamma, åka badhu nä bebit komme. HOPPA I VATTEN!" Gofis.

Nu ska jag fixa frukost till mig och prinsessan, så får vi se vart dagen slutar. Ha en bra fredag kära ni!

BF+4

Alltså denna väntan! Fyra dagar är inte så mycket, men det är att inte veta. Jag har såå ont i fogarna när jag måste ner och kissa på nätterna. Hela proceduren att ta sig upp ur sängen, tar mer tid än hela färden ned och upp från sovrum till toa.

Det är så trångt i magen och när bebisen sparkar känns det som att skinnet ska gå sönder. Jag vill kunna ligga och sitta i konstiga ställningar och kunna leka med Melissa.. Jag vill kunna prata och göra saker samtidigt utan att bli anfådd.

Nu är jag nöjd. Jag har haft en underbar graviditet, men nu är jag tusan nöjd! Ge mig fruktansvärda värkar så jag kan arbeta med att få ut bebisen ur mig nu! Jag är såå jäkla redo!! Gaah!

Nä, lite lunch i magen så kanske jag blir på bättre humör. Hoppas ni mår bra! :)

Måndag

Idag har vi bara varit hemma och tagit igen mamma och dotter tid, jag och Melissa. Jag kan inte med ord beskriva hur go hon är! Hon ska sitta så nära det går, krama och pussa och mysa. Världsbäst! Och så uppskattat när jag inte är fullt så aktiv ;)

Cattis var hit en sväng ikväll och hälsade på. Det gjorde att dagen gick lite snabbare. Jag vågar inte göra några större utsvävningar utifall jag skulle få värkar och vara utan patric och en bit hemifrån.. Man vet ju aldrig! Och allra helst nu.

Inga känningar om att en förlossning ska ta fart än.. Ååh, vill bara ha det gjort! Melissa har gjort sitt bästa att locka ut bebisen, som ni kan se på bilden. Allt från sjönsång till pussar till några ordentliga tillsägelser att komma ut. Hon är så rolig! :)

Nä, dags att krypa ner i sängen. Imorgon ska virvelvinden på dagis och jag ska fortsätta att vääääntaaa.. Men förhoppningsvis så ändras våra planer! ;)

Update!

Hejsan! Här sitter jag, fortfarande tjock om magen. Vad händer? Har ju varit sååå säker på att bebis skulle komma tidigare. Så fel jag kunde ha! :)

Inatt vaknade jag och hade typ tre värkar. De gjorde knappt ont.

Imorse när jag vaknade fick jag ett ryck och har i princip städat huset från tak till golv! Fönstret framför diskhon fick sig en omgång med nya gardiner och en ny blomma, mattorna är tvättade, nya sängkläder, badrummet och alla golv är skurade... Ja, you name it! Patric hjälpte till också och fixade sånt där jag inte klarar av.. Tur var väl det, annars hade jag sett ut som en fet ostkrok nu ;)

Vi for och storhandlade på maxi också innan vi hämtade hem prinsessan från Niken. Allt för att få tiden att gå!

Melissan sitter nybadad och ska strax få krypa ner i sin nybäddade säng och jag ska krypa ner i vår.

Vi får se vad morgondagen har att erbjuda!

Fredagsmys

Här ligger jag framför brasan och myser. Det är så tomt utan Melissa.. Framför allt tyst!

Jag har alltså hela dagen för mig själv och borde vila, men tänkte passa på att dona lite här hemma. Kanske till och med baka lite! Blåbärspaj måste ju vara den ultimata uppladdningen inför förlossningen, tror ni inte? ;)

Och appropå förlossning så känns den långt borta. Jag har varit stensäker att vi skulle få ett Januaribarn, som kom minst en vecka för tidigt.. Men där hade jag fel! Dock känns det nu som att jag har "ett huvud mellan benen". Har svårt att gå, fogarna känns som att de är i tusen bitar och trycket nedåt alltså.. Aj! Men inga tecken på att förlossningen ska ta fart. Tack och lov att BF är imorgon och att allt är inom räckhåll!

Nej ni, nu ska jag fortsätta att elda lite. Ha en bra dag sötnosar!

Det sista besöket på mvc

Idag har jag varit på mvc. Det sista besöket! Sjukt. Magen hade vuxit 1 cm och hjärtljuden var lite högre än vanligt. Kan bero på hickan som knoddis hade :)

Kan inte förstå hur nära det är nu.. Det är på lördag vi har tid.. När händer det? Det kan lixom hända mär som helst! Och vi vill att det ska hända nuuu! Vi vill gosa med vår lilla och stora bebis och kunna koncentrera oss på vardagen igen. Just nu lever vi i en bubbla, då vi bara väntar.

Melissa sover i Niken, Patric jobbar och jag ligger i soffan och... Tada! Väntar!

Vad tror ni? Vilket datum vill knoddis titta ut?

Onsdag

Hej där!
Här snöar det för fulla muggar och jag ligger nedsjunken under filten i soffan. Melissan är lämnad på dagis och får göra av med lite energi.

Vad gör ni idag?

5 dagar kvar

Kikar in en sväng och säger Hej!

Jag och Melissa myser i soffan framför barnprogrammen och bara väntar på att bebisen ska bestämma sig för att titta ut. Det är bara 5 dagar kvar nu!

En skräckblandad förtjusning fortfarande.. Jag vill bli mig själv igen och längtar efter en förlossning, samtidigt som jag minns att det gör fruktansvärt ont. Men jag blir mer och mer peppad för varje dag som går!

Bebisen är lugn mestdels av tiden, mina fogar är rätt så bra, förutom på nätterna. Trycket nedåt är ständigt där och jag blir riktigt förvånad om bebisen inte kommer innan nästa vecka.. Håll tummarna! :)

I helgen har vi varit i Niken, jag och Melissa. Patric har varit på fotbollscup hela helgen och jag var inte särskillt sugen på att vara hemma i Delsbo, själv och utan bil.

En liten update om vad som händer.. Även fast det inte är mycket ;) Lugnet före stormen, minst sagt!

Blandade känslor inför förlossningen

Den här graviditeten har jag haft förvärkar från v29, mer eller mindre. Nu de senaste veckorna kan det suga tag i svanken och jag är stensäker på att det är dags att föda.

Och samtidigt som jag tokpepp på att få föda och bli fri från att inte kunna andas, vanka och att vara osmidig, är jag livrädd. Jag börjar minnas mer och mer hur ont det gjorde.. Jag ville inte ha bedövning förra gången och är väldigt osäker om jag vill ha det nu. Eller, en stund skrek jag efter bedövning och när doktorn kom med racerfart, var det alldeles för sent och dags att krysta.

Förra gången visste jag inte alls vad som väntade och nu vet jag precis. Det skrämmer mig lite.

Nu har vi också Melissa att tänka på. Även om vi har flera underbara familjer som ställer upp, är det en oro att inte veta. Hon blir så olycklig när hon ser att jag har ont och jag hoppas att hon slipper se mig med värkar..

Nu har jag fått skriva av mig lite. Har ni tips - snälla dela med er :)

Måndag!

Haha, vet ni vad som hände imorse?
Melissa låg bredvid mig och jag skulle vända mig från sida till rygg. Det är ju inte supersmidigt och gör ganska ont och jag låter värre än en gammal tant.. Så jag ojjade mig flåsandes runt och Melissa tittar frågande på mig.
-Mamma ont? I magen?
-Ja, det gör ont nu när bebisen är så stor.
Melissa blåser på magen och vrålar, alltså V-R-Å-L-A-R, -SLUTA BEEEBIIIIT!!!!!!!

Jag skrattade så jag grät!

Överbeskyddande? MITT barn? Undra vem hon har fått det ifrån ;) Älskade unge!

Idag tog både jag och Melissa en tupplur i över en timme. Jag hade tänk hinna med lite andra saker, men kände att kroppen sa ifrån samma veva som jag började natta Melissa.

Ikväll ska vi riva pepparkakshuset, äntligen!

3 veckor kvar

Hej där! Hoppas ni alla mår bra :)

Jag är mest trött om dagarna. Inte trött, utan TRÖTT. Jag får sova hela nätterna, med små avbrott av kissbesök, men är ändå som en zombie om dagarna.

Melissa har varit på dagis 15h i veckan och ska fortsätta med det när bebis kommer. Det är en överlycklig tjej som jag har lämnat och hämtat. Hon älskar dagis! Och det är väl hundra gånger roligare att få vara där och leka, än att vara hemma med zombiemamman. ;)

Idag är det tre veckor kvar av graviditeten. Det får mer än gärna gå snabbare än så, för nu är det tungt. Mina revben känns sönderslagna, typ som att jag har inombords blåmärken över dem. Bebisens sparkar och rörelser får mig ibland att tjuta av smärta.. Den här ungen är inte nådig och börjar nog vantrivas lika mycket som mig.

Förra helgen fick vi fara in på en undersökning då h*n knappt rörde sig, men efter två kurvor samt UL fick vi bekräftat att knoddis mådde bra. Nu återstår det att se om den ligger och vilar inför en förlossning, eller om den helt enkelt inte kan röra sig så mycket längre.

Hoppas ni har överseende med mitt dåliga bloggande nu. Jag har fullt upp med allt annat nu när orken tryter.. :)

2013

HEJ! Och gott nytt år på er :)

Hoppas era lediga dagar, jul och nyårsfirande har varit bra. Vi har haft fantastiska dagar och hunnit träffa familjerna flera gånger. Mer än vad vi gjort de senaste halvåret, typ! ;)

Patric har varit ledig sedan den 21a och är ledigi några dagar till. Tänk om man kunde ha det såhär jämt? :) Sova till 9 (!!!) och vara ledig tillsammans varje dag. Vilken dröm!

Ja, vi sover till 9 nu för tiden. Melissa verkar vara minst lika sliten som mig. Men det är väl bara att tacka och ta emot antar jag.. Känns som att en liten knoddis kommer att rubba våra sovrutiner lite snart ;)

Var på MVC imorse på en rutinkoll. Magen ligger precis på kurvan och allt är som det ska. Den är fixerad och har sjunkit väldigt långt ner.. HOPPSAN, som barnmorskan sa :) Det känns att den ligger längre ner nu.. Ljumskarna är ömma, svanken tål inte så mycket hushållsarbete eller bärande och ibland känns det som att knoddis gräver sig ner och är halvvägs ut, typ. Obehagligt! Det är bara 1 månad kvar nu! :)

Tjoho!

Julen är över! Redan! Tycker den här månaden har gått så himla fort.

Melissa har fått så fina julklappar och hon har nog aldrig varit så tyst som hon har varit de här dagarna. Hon donar och pysslar med sina saker.

Till oss själva har vi köpt en tv till sovrummet. Vi har pratat om det länge och kom på att vi köper den till oss själva i julklapp nu. Planen är att när bebisen kommer kan Melissa roa sig med barnprogram medan vi ammar. Om vi nu ens kan amma.. Gick ju åt pipan med Melissa!

Nu ligger vi alla tre nerbäddade och tittar på barnen i bullerbyn och är än sålänge väääldigt nöjd med vår julklapp ;)

Hoppas att er jul också har varit underbar!

Gårdagens mvc besök

Igår var vi på mvc. På vägen dit skulle vi bara svänga förbi mamma och släppa av Melissa, så vi efter besöket kunde handla lite julklappar i lugn och ro. Men blir det någonsin som man tänkt sig? Nej.

På infarten in till mamma och pappa körde vi fast. Det är andra gången på någon dag som vi kört fast, dels för de bedrövligt skottade vägarna med tung blötsnö och dels för våra dåliga vinterdäck samt låga bil. Det är ju egentligen idiotiskt att inte ha en bil med 4-hjulsdrift när vi bor här. Vi har älskat vår bil och är mer än nöjd med den, tills nu.

Jaja, tillslut kom det några snälla människor som hjälpte oss att skjuta bak bilen ut på vägen igen. Guld till dessa människor som stannar och hjälper till! GULD!

Vi kom 20 min försent på mvc, men fick ändå komma in på koll. Hjärtljuden låg på 142 den här gången också. Magen är på gränsen till att vara under normalkurvan, men är än så länge perfekt. Jag hade förväntat mig att bli gigantisk den här gången.. Dock är det ju några veckor kvar! ;) Huvudet ligger neråt, men är inte fixerat. Jag fick känna på huvudet genom magen också! Sjuk känsla! Och vilket uppvaknande.. Det lilla huvudet, som egentligen är ganska stort, ska på något vis komma ut ur mig. Galet!

Melissas förlossning har jag nästan förträngt. Jag minns hur ont jag hade och hur nära döden man tror att man är, men också hur allt försvann när hon väl låg på mitt bröst.

På något vis är jag mer nervös nu, än vad jag var då. Då visste jag ingenting och nu vet jag vad som väntar, men också vad som kan gå fel.. Och kommer det gå lika lätt den här gången? Hmm, mycket som snurrrar i huvudet.

Idag ska vi ta ett varv med snabeldraken. Hade tänkt byta sängkläder också, men väntar nog tills lördag med det ;)